Gröna vågen

Ibland har man det bara, det där lilla flytet. Kan vara skillnaden mellan en helvets skitdag och en fantastisk stimulerande en där man känner att man verkligen haft det bra och givande. Kan vara att bussen kommer exakt samma tid som dig till busshållplatsen. Eller att någon håller upp dörren åt dig, eller kanske rent av smilar och säger hej. I morse var det en sån dag. Flicia väckte mig med ett smil och nuss som bara hon kan och jag åt dessutom en stillsam frukost hemma. Hann faktiskt med en kopp nybryggt med. Felicia var i hundra efter Farfar redan vilket gjorde att jag fint kunde sköta mig själv och mina sysslor. Satt mig i en jävligt kall bil och rulalde mot kontoret på Ila. Stannade inte för ett enda rödljus innan jag kom till Kiellanskrysset, fick då växla ner till 2:an innan det blev grönt på nytt. Självklart fanns det parkering rätt utanför ingångsdörren till kontoret där man aldrig hittar någon annars. Utanför stod Gjenvinningsetaten och bjöd på kaffe och hembakade bollar, hade något att göra med källsortering men jag lyssnade inte så noga. Var ju dödshappy över kaffe och bolle jag. Små glädjer och det lilla flytet. Blir en bra dag detta tror jag!