lørdag 23. juli 2011

Multimedia message

Felicia skulle absolut somna med en gammal hård plasthäst som hon hittade på Fredriksborg..

Fan fan fan

Citat Thåström. Även om hans ord betydde något helt annat i ett helt annat sammanhang, så passar det likaväl så förbannat bra. Fan för dig. Om du nu var ensam eller inte skiter jag mindre i. Du har tagit den terroristiska oskulden, fridfullheten på vår lilla fina stad, vårt lilla älskade Oslo. Vårt lilla älskade, säkra och det-skulle-aldrig-ske-här-Oslo. Fan ta dig.. När jag gick och slaggade igår så var det minst 20 döda men kanske flera enligt NRK. I morse vaknade man till otroliga 84 dödsfall på Utöya och man kunde inte tro det var sant. Mitt nyligen upphällda morgonkaffe smakade plötsligt blä och jag ville bara kräkas. Kräkas åt detta onödiga och hemska skitvåld som ständigt drabbar någon del av världen. Att den igår kom till vår del av världen, vår hemstad Oslo gör att man får bekräftat sina värsta och mörkaste tankar. Man är inte säker någonstans.
Min ferie har hittills varit helt underbar och fridfull, med allt från bärplockning och drakflygning till att besöka Pippi och Emil i Vimmerby. Familjefrid och fullständig avslappning i mitt lika älskade Sverige. Perfekt. Såna här saker gör att det inte känns så perfekt som det ska kännas.
Jag har hittills ingen jag känner som blivit drabbad av denna tragedi men det kvittar, man mår dåligt ändå. Det är så tätt inpå en att man inte kan låta bli att rysa av tanken på att man kunde varit där eller känt någon som var där. Vårt kontor ligger typ 500 meter bort..
Jag vet, man ska inte resonera så här. Slutar man att göra det man gör och stannar upp så vinner ondskan och de är det sista man vill. Leva vidare, det är det man måste göra. Men säg det till de anhöriga och drabbade.. Hur fan tar man sig vidare från en sån sak?
En av de drabbade, en kille på 22 år som klarade sig från massakern på ön sa: ”Jag har aldrig förlorat nån jag känner i mitt liv, då är det ganska tufft att starta med 85 st..” Mina tankar går till alla anhöriga, vänner och ovänner som på något sätt blivit drabbade av denna missär. Ingen är värd detta. Ingen.

onsdag 6. juli 2011

Maiden tonight

Det var jävligt bra, absolut. Men det hade kunnat varit så mycket bättre. Så mycket bättre.. Inomhuskonserter. Med ett klockrent Big4-minne på näthinnan kan jag inte annat än att reagera, och vara rent av pissed-off på att denna konserten blev lagd i Telenor Arena och inte ute på fex Valle Hovin. Vilken potential det finns men ändå utnyttjas den inte max. Detta funkar inte Live Nation och andra arrangörer!
Dock ska det sägas: Maiden jobbar hårt och jobbar desutom jävligt bra. Att Bruce var någon mild form av ADHD vet alla som sett han tidigare. Nicko har större trumsätt än någonsin och varken Dave eller Adrian bommar på ett enda solo. T.o.m på dubbelsolon låter det exakt som på platta(live and learn Kirk Hammet!)! Men ljudet inomhus. Crap assa. Sett både Foo Fighters och Maiden på samma ställe och begge förtjänar ett bättre öde. En bättre showoff. 

Good and bad?  Ja, varför ödsla tid på det "nya" där inte publiken är med alls? Första låtarna var nästan sömniga..
Å andra sidan är "Fear of the dark" live så jäkla bra så att man nästan gråter..

Hallowed be thy name oh yes! Men låt oss se det ute där ljudet kan göra sig rättvist, då kan det faktiskt bli jäääävligt bra..

Flight 666 drar vidare mot Finland och vette fan om vi ser de igen innan de pensionerar sig. Hoppas. Men i så fall inte i Telenor Arena..


mandag 4. juli 2011

Kings of thrash

Temperaturen är hög redan innan Metallica går på scenen och högre skulle den visa sig att bli.. De dryga 25 graderna är redan uppe i 30 efter att det sedvanliga introt "Extacy of gold"(The good, the bad and the ugly)efterföljt av "Hit the Lights" har avverkats. Vilken inledning!
När sen "Master of puppets" och kvällens första allsång kommer känns det klart. Metallica har bestämt sig, de är de som är chefer den här kvällen och det ska ingen skeptisk/tvivlande resensent eller gammal inbarkad fan kunna ta ifrån dom. De lugna eposen (Läs Nothing else matters och The Unforgiven) är lagda åt sidan och godbitar som "The call of the ktulu" och "The shortest straw" har fått välförtjänad plats i repertoaren.
Jag stod mest och gapade. Var som om jag hade fått valt playlist själv, alla önskningar blev uppfyllda liksom. Att kortterminalerna hade rasat och att vi inte fick flera öl var en bagatell i sammanhanget. Jag kommer på mig själv att jag bara står och ler. Bitvis stum, bitvis nästan tårögd. Det känns som om ungdomstiden flashar förbi framför mina ögon och att det inte var länge sen vi satt där i skolcafeterian och hörde "Fade to black" och "Blackened" till trots för de evigt protesterande syntarna upp i hörnet. Good old times.
Kirk Hammets gitarr låter helt plötsligt klockrent. Lars Ulrich spelar bara fel ibland och James Hetfield osar betongstabilitet.
Inte ens pyrosmällarna i "One" flyttade mig en bänkrad där nere på golvet och när "For whom the bell tolls" kommer står jag stadigt. Som granit.
Kvällen var varm innan men blev glödhet. När "Creeping death" kom som avslutande nummer kände jag lycka. Lycka över att fått vara vittne till det jag ser som Metallicas bästa spelning i mannaminne. Lycka av att stå där på Ullevi och vara en del av 56000 fans som just upplevt ett stycke thrashmagi. Vilken uppvisning.
När vi lade oss i sängarna på hotellrummet sneglade jag på Thomas. Han hade fortfarande en tom blick och undrade som mig vad fan det var som hade hänt.
Tror vi båda sov som ett barn på julafton den natten..:)

Bäst:
Att de spelade låtar som "Sanitarium", "Ride the lightning" och instrumentala "The call of ktulu"
Att Kirk Hammet träffade rätt på nästan alla solon!
Att vi var där
Resten!

Sämst:
Varför låter alltid "One" som ett slarvigt igenomstressat hastverk live och varför måste Ulrich vrida upp tempot flera hack under "landminefinnishen" när han uppenbarligen inte hänger med själv??

Megabäst:
Att SVT direktsände så att jag kan sitta och se det nu igen:)

Fråga:
Hur ska jag kunna lägga förväntningarna nere på scratch inför Iron Maiden på Onsdag och inte räkna med att de också överträffar sig själva? I Telenor Arena dessutom..
Jag ber till gud(Ikväll James Hetfield) och hoppas att också Bruce Dickinson & CO har ett triumfess i bakfickan. Underverk kan ju faktiskt ske. Det visade om inte annat Metallica igår.

Multimedia message

Thomas, Mette och Pål. Samma gamla Metalcrew:)

Multimedia message

Ca 56000 förväntansfulla..

Multimedia message

Angel of deaaaaaath!

Multimedia message

Spännande med Big4. Bok!?

søndag 3. juli 2011

Persistence of time

- Scott Ian in action -

Så var vi redan inne i juli. Ferietid och inte en solstråle så långt ögat kan blicka.. Läste att juni var den mest regntyngda juni på många, många år i Oslo. No shit. Har regnat en hel del alltså och det känns som om vi kanske fått vår beskärda del nu. Välkommen fram Mr Sun! Come to me now and make me wear t-shirts haha!

Sist jag skrev var det efter Foo Fighters ljuddebakel som jag var minst sagt besviken över. Hade förväntningar som en liten indianunge på sin första spåring, och att då få ett ljudfiasko i trynet e inte så "himla sköj" assa. Inte ta ifrån mig mitt godis typ.
Just nu är det en timme innan jag drar till Ullevi. Dryga 8 timmar till avspark(Nej, ska faktiskt inte åka och se IFK mot Gais) och igen gläder jag mig som den indianungen. IGEN! Lär mig aldrig elle..? Men denna gången kan det inte bli fel, i vart fall inget ljudfiasko. The Big4 består av 4 stabila band som gjort flera tusen konserter tillsammans, de osar rutin. Dessutom ingen Telenor Arena som kan fucka upp heller. Blir bra. Gläder mig faktiskt mest till att se det enda bandet jag inte sett förut nämligen Anthrax.
Var stor fan av Scott Ian & co på 90-talet och "Among the living" och Persistence of time" är fortfarande två av mina mest spelade när jag ska se bakåt i tiden. S.O.D och D.R.I var två andra band som kom i Anthrax fotspår.. 90-tal ljuva 90-tal.
Inte missa direktsändningen på SVT förresten, sänder mellan 18-00!
Då får du ju dessutom med dig de små pissbanden Metallica och Slayer i tillägg.. B-L-Y-tunga Slayer!

En timme tills Heum kommer och plockar upp mig. Alltid jag, Thomas Heum och Pål&Mette som drar på dessa grejerna som innehåller metal. Tror det är tredje färden till Göteborg nu tex.. Kul att ha den kärnan som ses ett par ggr per år och du vet vad det handlar om. Hård musik som alla diggar. No fuzz, no complications.. Pure metal:).
Säkert samma gamla hotell med, dumt att spåra ur helt. Blir definitivt samma pub före. Det är självskrivet haha.
Do I got the time? Yeah I "Got the time"!

lørdag 2. juli 2011