Nytt år. Nytt decennium. Ny person? Förhoppningsvis har man väl blivit lite "ny" eller utvecklat sig det senaste decenniet. Minns det som igår när vi packade den lilla bilen(minns inte märke men liten var den) och via Stockholm körde de 60 milen mot Oslo. Förväntansfull men nervös. Vad gav jag mig in på.. Var klar som ett ägg att dra från Våla men ändå kändes det vemodigt, är ju alltid lite skumt när man entrar en ny värld. Man lämnar trygghet mot ovisshet. Som att lämna blålinjen för första gången som back på isen, man vill dra full fart framåt men ändå kommer tanken.. "Hur blir det då tro, vad sker på blålinjen när jag sticker?" Aldrig varit back så har ärligt talat ingen jävla aning men ni fattar.
Första veckorna bodde jag och Mackan hos Micke. Förutom att strö jobbansökningar runt om sig som vildhavre bestod dagarna i 3 saker; Se på "Jägarna", lära sig norska genom att se värdelösa dagsserier på engelska(med norsk text) och äta Mickes specialmiddag. Hans kocktalanger var lika värdelösa som E-types rappande verser och bestod av snabbpasta och carbonara på påse. Lägg därtill en reell dash med Heinz chilisås och vi är i mål. Vola, bon apetit. 4 dagar i veckan. Resten av dagarna var det Grandis.
Dryga 10 år senare sitter jag fortfarande i Oslo. Inte lika mycket Grandis, en familj rikare och gott integrerad i det norske samfunnet. Vem kunde ana att livet skulle se ut som det gör, man skulle ju bara hit ett litet tag och tjäna pengar.
Det skulle min kära med tydligen. Oops, se vad som hände, vi har världens finaste dotter tillsammans nu:). Johanna brukar säga "Smila åt världen, och den smilar åt dig", förbannat klokt och bra ordspråk. Jag smilar till världen, både nu och i nästkommande decennium. Det lovar jag.
Ingen kommentarer:
Legg inn en kommentar