Birro, en gud

Marcus Birro, en av mina stora ska vi säga idoler, säger det så bra.
"Det finns männinskor, sen finns det halvgudar, sen finns Totti".
Detta skrev han efter den stora Italienarens comeback i helgen när Roma spelade i Serie A. 3 mål efter 27 minuter redan och hatrricket var ett erotiskt sportfaktum, ett faktum som ekade i hela Italien. Ja Totti är stor men du är också stor Marcus. Du är nog min Totti inom poetvärlden utan att jag kan den alltför bra. När jag såg att du skulle börja skriva om italiensk fotfoll dagligen blev jag väldigt glad, inte så glad att jag döpte min dotter till Totti eller Marcus kanske men glad. Han gjorde ju det med sin son, döpte han till Totti i mellannamn. Förstår att han prisar det högt dock efter två förlorade barn innan födseln. Det tredje blev en Totti..
Ingen borde behöva gå igenom ett trauma att förlora ett barn, oavsett om det sker innan eller efter födseln men många gör det. Vanligare än man tror.
Min bror har varit med om det samma, fick reda på det några timmar innan födseln på ett sista ultraljud. Kan inte föreställa mig hur det känns.
Ingen borde behöva uppleva det men många gör det. Mina tankar går till er som samlar kraft vidare, samlar mod och som tar nya tag mot nya livsöden. Man har inga grantier men man kan inte bara stoppa heller. Undrar om jag kan döpa vår eventuellt kommande son till Birro?