Lokal: Wembley
Gäster: Vi och ca 80.000 andra
Band: Muse
Tärnigskast: 6
Bäst: Kan ju inte inte säga "knights of cydonia" med den avslutningen.
Muse I Fredags kan summeras i ett enda F-ord: Fuckingsjävlaenormtochmäktigt!
Hela kvällen var ett mäktigt krysskott signerat John Arne Riise. Eller Lene Böchmann-Pedersen som stod för skottet denna afton kanske. VIP-biljetter till en femtedel av prisen betydde entrance via rulltrappor och vakter innan vi till slut, kom in igenom dörrarna till Bobby Moore Room som ligger plaserad på Wembleys översta hylla.
Fri mat och oändligt med dricka, självklart. Bara baren fick tex Oslo Spektrums VIP-bar att likna ett hörn på en utedass.. Samlade i hop 4 bira och gled ut genom glasdörrarna som ledde ned til terrassen vi satt på, för att se en helt ointressant Lily Alen som var support(Är inte det ett ganska märkligt val av förband?).
Spelade ingen roll, man kunde ju njuta av atmosfären.
Allt från inledande "Uprising" till avslutande "knights of cydonia" var en maktdemonstrasjon i hur man äger en scen, hur man äger en scen på en stor stadion inför jävligt mycket folk. Inget konkret Musefan och lyssnar sällan på dem så länge de inte spelas på radion, men det här var satan power. Tungt. Mäktigt. Bäst. Tack Lene!
Resten av Londonvistelsen var en orgie i shopping och orala njutelser. Pefekt. Men dyrt. Hmm.. Lika dyrt som i Oslo så vad kan man vänta sig förresten. Skoj var det dock, värt varenda sekin!
Landade Söndag kväll, runt 2230 tiden. Då när man bara vill hem efter inhandlad taxfree-kvot, då ska det förståss börja jävlas. Inte så illa att kalsongerna låg på bandet kanske, men väskan var förståss aningen sabbad. Så pass sabbad att det var "värt" ett besök inom Brittish Airways serviceskrank för att lämna in en klagan.
- " Ni ska inte ha alltför stora förhoppningar " sa hon som skrev ut vår anmälan.
Vi började bara skratta. Alltför trötta för att ens kunna bli pissed och vi drog ut vår halta och småfuckade väska genom tullen..
Var otroligt härligt att se vårt lilla troll igen. Hon sov sött och var feberfri.
Innebar första inskolningsdagen på nya barnhagen idag och fortsättning följer imorgon.. Mamma & Pappa stackarna, lite dåligt samvete även om de sa att allt gått bra. Inte ens kunnat vara ute första dagarna eftersom Felicia blev dålig så de har liksom varit "stuck" i vårt hus typ. Dessutom kommer vi hem som trötta lik på Söndag natt för at dra rätt på jobben Måndag. Inte mycket umgänge med dem direkt nej, även om det kanske inte var tanken heller men likaväl..
Dags att ta igen 3 dagars jobb nu. Dessutom blir det halvdag imorrn med tanke på inskolning. Mycket kvällsjobb nu en period men det får bli så. Måste också klämma in ett löppass imorgon. Satans irriterande, kände att jag var på gång i förra veckan och flera intervallrundor gjorde att formen kändes uppåt. Så får man feber och sjuk i 5 dagar.. Fuckar fan till allt, speciellt med 10 dagar kvar till loppet.
Ska köra på sista veckan nu och så får jag se hur man känner sig. Troligen löper jag oavsett den 26:e, men huruvida formen är bra eller inte återstår ju att se da..
"No-one is going to take me alive, time has come to make things right"
Ingen kommentarer:
Legg inn en kommentar