Sitter "hemma" i soffan och den eftersända nobelpriskonserten på svt klingar i bakgrunden. Var mitt i läggdags när den gick på nrk och jag var väl på sida 2 i Hello Kitty-boken eller nåt. För en gångs skull somnade jag inte ikväll när jag svagt nynnande, vägledde Felicia in i drömmarnas värld. Hon var helt slut stackarn. En hektisk dag som startade tidigt med luciatåg inför stolta föräldrar avslutades i åttatiden ikväll. Vi plockade opp Alex på vägen från dagiset och parkerade bilen på Frogner innan vi sammen tog trikken till Jacob Alls på Majorstua. Kändes gott att få avsluta veckan med en burgare och pils. Har bara bestått av jobb och "duties of a father" eftersom Johanna haft fullt schema hela veckan, också ikväll, så lite socialt var välbehövligt. Felicia fick en skål med potatisbåtar och storkosade sig hon med.
Hon älskar verkligen att åka buss. Vi tog nr 20 hem och hon blir lika besviken varje gång vi ska gå av stackaren. Skulle säkert vilja åka hela rundan om och om igen om hon fick välja...
Första gången på många år som jag inte jobbar på nobelkonserten faktiskt. Alltid kul att vara en del av det storslagna arrangementet tycker jag. Glitter och glamour och massa kända ansikten. Ikväll gick det dock inte och det känns helt ok.. Inte jobbat i Spektrum på länge och jag tror det är dags att göra slut. Tror faktiskt att jag sakta dumpar den arenan utan att jag erkänt för mig själv att jag inte kommer att jobba där längre.. Växer isår liksom, inte samma folk där längre och varje gång man är där vill man egentligen bara vara någon annanstans. Dags att ta farväl tror jag.
Tiden går raskt mot jul och dagarna räcker inte till känns det som. Massa man skulle behövt fixa men man kommer bara till tanken och varje gång man tänker tanken har det kommit till ännu en punkt på listan, och en till. Julen ska vara glädje men fylls också av stress och annat mörkt. För många är inte julen glädjens tid utan tvärtom.
De som inte har en familj att fira med, de som hastigt drabbas av en plötslig tragedi eller en nära persons bortgång. Mina tankar går ikväll till Mackan och hans sambo Linda vars systers sambo ligger på sjukhus och vårdas med respirator. det är hemskt och hemskare i dessa tider..Julen och andra högtider påminner oss om livets allvar. En tid som ska vara glädjens men som slår total invert och så brutalt påminner oss om den bittra vardagen. Har inte pratat med dig men läst bloggen din så jag vet lite. Ringer dig en dag här och siterar Thåström; "Tills dess ha det gott
och sköt om dig, Ta det lugnt, Hälsningar från mig".
Tja broder, det är alltså Lindas bror Patrik som är sjuk.( ni har mött han) Läget har det senaste dagarna förbättrats så allt är mer hoppfullt nu. Vi ses ngt runt jul va?/mackan T
SvarSlett