Goodbyes

Goodbyes är nåt riktigt värdelöst, det tror jag alla med nån form av känsloorganismer i kroppen kan vittna om.. I morse var det en sån hemsk goodbye, speciellt för Felicia. Farmor o Farfar styrde kosan hemåt och du märker med en gång att Felicia vet och känner av att det ska ske. Fåordig och dålig matlust, inte alls som vanligt. Hennes ögon är lika sorgsna som en hund som blivit lämnad ensam i bilen utanför matbutiken. Gråten ligger i ögonvrån och väntar på att bli avfyrad. Och där i barnehagen, Boom..Tårar rinner sakta ner samtidigt som hon hoppar upp i famnen på dagisassistenten. Vad var det Lena PH sjöng nu igen.. Ont det gör ont...Trösten är att det går över. Gör ont där och då men det går över. När Johanna hämtar henne idag är det definitivt glömt och rutiner går sakta tillbaka till normalt. Som det var i Torsdags typ.
Goodbyes må gås igenom och det kommer flera av dem genom åren, inget tvivel om det. Sommarferier, påskferier är praktexempel på det inte minst. Men nåt skit är det.
Hatar Goodbyes.