2010

Ännu ett år går mot sitt slut. Som vanligt undrar man var i hela friden det tog vägen och hur det kunde gå så fort..?
Jaja, så är det för oss flest. Dagarna rullar på i olika tempon, olika förpliktelser etc. Vardagsmat för alla.
Jag ska inte oppsummera mitt liv 2010 på något sätt, det ska ni slippa. Däremot ska jag blicka tillbaka på det jag skulle vilja kalla för några av mina glädjeämnen inom det kulturella området anno 2010. Musik är det som tar upp mest av mitt kulturintresse. Böcker läser jag väl 1 eller 2 i året så ganska blygsamt. Filmvärlden löpte jag offside i för länge sen(läs att Felicia kom till världen också jobbet då förstås..) så där har jag inte mer än en och annan snedträff att bjuda på tror jag.. Eller jo, jag kan ju börja där för att sen vara klar med filmerna.

Kanske varit på bio 3-4 ggr i 2010 vad jag kan minnas, och den som helt klart etsar sig fast i hjärnbarken är "Inception" med Leo di Caprio. Ball, coolt manus och spännande. Får helt klart 6 zingos av mig. Avatar på 3 D får 6 zingos med förresten. De andra biobesöken minns jag knappt och vi avslutar där..

Spotify, eller ska jag säga den typ av musiktjänst, gör mig lycklig. 100 bucks och nästan hela musikvärlden ligger tillgänglig framför dina fötter, genialt! Jag skulle nästan vilja kalla mig missbrukare av Spotify, de dagar jag har glömt headsett hemma på byrån har jag lust att bara ge upp..
Bussresa på 30 min utan musik? What, går det? Kanske att hårddra det.. men musik gör mig så himla glad liksom!
"Musik bygger man av glädje, av glädje bygger man musik", de mest sanna ord som skrivits i en melodi någon gång.(Siv Malmqvist).
2010 bjöd på mycket positivt i just den jangern av Kulturområdet. Omöjligt att lista upp allt, men jag har tagit ut några "glädjeämnen" som förgyller min vardag.

Soundtrack of our lives har inte gett ut något I 2010 förutom ett Best of album. Ändå är de just ett glädjeämne för mig.
Färskt minne. Såg dem i Onsdags på Rockefeller och starten med "Firmament vacation" påminner mig om hur jäkla bra de är som band. Hur jäkla originell och cool Ebbot är. Alltid plats på min lista oavsett skivsläpp:).

Purified in Blood. Sandnesbandet kom in i min metallvärld i år och de slog mig hårt som en käftsmäll. Brutalt, tungt och grymma riff. Damn!
Ni som lyssnar på metal, kolla in senaste "Reaper of souls" från i år. Håll upp garden, de slår hårt..

Dimmu Borgir. Behöver ingen närmare presentation om man kan lite om metal eller norsk musik. Tror de dessutom är ett av det mestsäljande norska banden efter A-ha om jag inte tar fel.. Hur som helst stora internationellt och "Abrahadabra" från i år gör inget fan besviken, heller inte mig. Pompöst, melodiskt och i vissa grader mörkt. Absoluta metalhöjdaren 2010!

The Roots är mina absoluta hiphopfavoriter(tätt följda av Gang Starr men gör de någonsin comeback?!). Inget tvivel, blandningen av beats, instrument och Black Thought's flytande rapslingor gör dem till något unikt inom hiphop. Man kan inte sätta de i samma bås som Jay-z, Eminem och de andra som spelas på radiostationerna. Långt ifrån så kommersiellt men satan så mycket bättre. Konserterna är bara en lång uppvisning i hur hiphop kan göras utan mixerbord, beats och fakade barnkörer. Så plain, så bra.
När "How I got Over" kom i 2010 var jag spänd på om de kunde göra det igen. Kunde de överträffa "Rising down" från 2 år tidigare eller för den saks skull "Game theory" från 2006?
Som vanligt så är svaret ja. Plattan håller absolut Hysenklass, och när jag ska lindra min småryckande hiphopfot så är valet enkelt. På med första låten "Walk Alone" och ni fattar vad jag pratar om. Tack The Roots för att ni fortfarande kör på och förgyller den "ikke komersiella" hiphopen.

"Så mycket bättre" var en annan form av käftsmäll som träffade mig hårt. TV4's Lördagsatsning tog mig med storm och bara det att se alla de kända artisterna öppna upp om sin brokiga förtid runt middagsbordet.. Stort. Di leva gör Petter, Petter gör Christer Sandelin, Lillbabs gör Eldkvarn etc. Genialt koncept och kommer det inte en andra säsong av det, ska jag personligen mailspamma ner kanalens programansvarlige.
Thåström gör Carola? Lek med tanken:)..

Muse på Wembley. Förtjänar en omtale.. 90000 åskådare plus oss och kvällen var magisk. We were The knights of cydonia!

Avslutar med Håkan. Hela Sveriges(Och Per Bjurmans) Göteborgare som rev sig ut av Broder Daniel och ville spela solo. Då tyckte jag han var dum i huvudet, mest för att jag älskade Broder Daniel men också för att jag inte såg det stora med en kraxande Göteborgare vars röst knappt höll en refräng.. Nu tycker jag inte att han är dum längre, tar kraftig självkritik från min tidigare åsikt faktiskt!
"2 steg från Paradise" som utgavs nu i årsslutet är inget annat än poesi. Byter ut käftsmällen på han och säger en mjuk och smekande lejontass. Så mysigt, så bra, så härligt. Texterna rör en vid första lyssningen och jag tar av mig hatten och bockar. Tack Håkan, tack för att du finns. Du har alltid en trogen lyssnare i mig i vart fall. Och om du får för dig att lira med Broder Daniel är jag självklart där med..:)

Nu ska jag avsluta min Söndag med lite julklappshandlande.
Blir jag och Håkan. Bättre sällskap på öronen får man leta efter och då bör väl inspirationen vara på topp..?
Tillsamman river vi en vacker dröm...